TRO

När jag kliver in i en av New Yorks kyrkor eller katedraler händer något med mig. Trots att jag inte är troende, finner jag ett djupt och ovärderligt lugn i dessa monumentala rum. Utanför dörrarna dundrar Manhattan på i ett ursinnigt tempo, men på insidan upphör plötsligt tiden att existera.

Det är en fascinerande kontrast. Samtidigt som staden utanför strävar uppåt med glänsande skyskrapor i glas och stål, står katedralerna där som tidlösa ankare av sten. För mig har de blivit tillflyktsorter. Det är platser där jag kan sätta mig ner på en träbänk, andas ut och bara låta tankarna landa.