Solnedgångar

Det är något helt magiskt med hur New York förvandlas precis när solen bestämmer sig för att tacka för kaffet. Glöm allt du hört om att staden aldrig sover – precis under de där tjugo minuterna när himlen exploderar i rosa, orange och neonlila, så stannar faktiskt andan på hela stället en sekund!

Jag glömmer aldrig min första kväll uppe på takbaren på podiet i Williamsburg. Jag stod där med en alldeles för dyr drink i handen, vinden rufsa om håret, och plötsligt hände det. Skyskraporna på Manhattan – som nyss bara var grå och stålhårda – förvandlades till gigantiska guldtackor! Ljuset studsade mellan glaset på skraporna som i ett gigantiskt, kosmiskt flipperspel. Det är så mycket energi i luften att det nästan pirrar i tårna!

Man ser folk som springer som galningar längs med Brooklyn Bridge, inte för att de har bråttom hem, utan för att de desperat försöker fånga den perfekta selfien innan det rosa ljuset blir mörkblått. Och grejen är att man blir likadan själv! Man står där och pekar, hoppar lite upp och ner av ren pepp och ba: "Kolla Chrysler Building nu! Nej, kolla där!"

Det bästa är att varje kväll är en helt ny show. Ena dagen är det ett dramatiskt, eldigt skådespel som får en att vilja dricka rödvin och lyssna på jazz, nästa dag är det så där bubbelgumsrosa att man bara vill springa och köpa en gigantisk bit cheesecake. New York levererar verkligen solnedgångar i absolut världsklass, och man lämnar alltid taket med ett enormt leende och ett kamerarulle fullt av exakt likadana (men helt fantastiska) bilder!Om du vill kan jag justera texten ytterligare. Berätta gärna: