GRAND CENTRAL

När man står mitt i den stora salen och lyfter blicken mot det höga, blå gröna taket med sin vackra stjärnhimmel kognitiva stjärnbilder, känns det som att tiden stannar upp trots det konstanta flödet av stressade människor under den ikoniska opalglasvakten till klocka. 

När jag står mitt inne i Grand Central Terminal i New York känner jag en överväldigande puls genom hela kroppen.Runt omkring mig rusar tusentals människor i sina egna världar, med väskor som släpar och steg som ekar mot det höga stengolvet. Ljudet är ett dovt dån av röster och tåg som rullar djupt under marken. När jag lyfter blicken mot det blå gröna taket med sina guldskimrande stjärnbilder infinner sig en plötslig, oväntad stillhet. Det är som att tiden stannar för en sekund, mitt i allt kaos. Jag känner mig liten, men samtidigt levande och som en självklar del av världens stora hjärta