Graffiti

Det är som att hela stan är ett gigantiskt, levande galleri som aldrig stänger!

När man kliver av tunnelbanan i New York, speciellt om man tar sig ut mot Bushwick i Brooklyn eller snurrar runt i Queens, så möts man direkt av den där omisskännliga doften. Ni vet, den skarpa, nästan elektriska lukten av färsk sprayfärg blandat med fuktig tunnelbaneluft och rostad bröd från någon vagn på hörnet. Det är helt magiskt! Att gå på upptäcktsfärd här är som en konstant skattjakt. Man går där och glor upp mot hustaken – och BOOM! Där uppe på en helt galen höjd, längs en livsfarlig brandstege, lyser en gigantisk "throw-up" i bubbliga silverbokstäver. Man fattar inte ens hur de lyckades ta sig upp dit utan att bryta nacken, men det är just det som är kickar igång en! Varje vägg har en röst, varje gränd har en berättelse. 

Och färgerna sen! Det är inte bara klotter, det är rena mästerverk. Jättelika väggmålningar med fotorealistiska porträtt som stirrar rakt på en, varvat med vilda, snirkliga "wildstyle"-tags som är så intrikata att man får kisa för att tyda namnet. Man ser spår av legendariska crews som hållit igång sedan 80-talet sida vid sida med helt nya förmågor som nyss tryckt ner sitt första munstycke.

Det bästa är att allt förändras hela tiden. En vägg som var knallgul med ett fett motiv i tisdags kan vara helt övermålad med ett nytt, lysande neonkonstverk på fredagen. Det är flyktigt, det är rått, det är kaxigt – och det är så otroligt mycket New York det bara kan bli. Man vill bara springa runt med kameran i högsta hugg och suga in varje droppe färg innan den hinner torka!